Påskmat

Inser att klockan är 17 minuter över midnatt så min påskaftonsblogg får bli så här:

Öl
Snaps
Grovt bröd
Målade ägg
Rökta räkor
Brantevikssill
Nubbesill
Dansk currysill
Löksill
Inlagd stekt sill
Gravad lax
Janssons Frestelse
Prinskorvar
Sötstark senap
Köttbullar
Stark ost

Promenadpaus

Kaffe
Whisky
Rabarberpaj
Vaniljsås

God fortsättning!

Trädgårdslångfredag

Efter en veckas semester var det skönt att ägna långfredagen åt trädgården.

Vi har rensat ogräs, tagit fram trädgårdsmöbler, köpt och monterat ny grill.

Nu grillning! Med nypotatis. Importerad, men det får duga. Vår egen potatis ska snart i jorden.

Det har varit en riktigt skön dag!

20140418-195448.jpg

Dubai – hemresan

Då blir det ännu ett inlägg som kommer en dag för sent i min Blogg 100-serie. Hade en ambition att skriva något, men slocknade tidigt. Klarar inte två timmars tidsskillnad!

På flygresan hem hann jag med både Twelve years a slave och Parkland om mordet på JFK. Den första fantastisk, men så förfärligt sorglig. Den andra bra, även den sorglig.

Under veckan i Dubai har jag, som läsaren kanske noterat, funderat en del på alla gästarbetare där. Byggnadsarbetare som sliter i värmen, taxichaufförer som kör tolv timmar om dygnet sju dagar i veckan etc. Vet inte om det var det som gjorde att Twelve years a slave kändes extra sorglig.

20140418-083000.jpg

Dubai dag 6 – sista rapporten

Idag har vi offrat oss och ätit lunch på Burj al Arab.

Hotellet var så klart en upplevelse och lunchbuffén var något i hästväg. Eller kanske i lammväg, eftersom det låg ett helt lamm på en bädd av ris i en stor kopparpanna. Därutöver ett otal arabiska rätter, skaldjur, bakverk etc.

Eftersom det är sista kvällen här i Dubai avslutar jag med några reflektioner.

En sak som spänner över alla nationsgränser, kulturer och religioner är att det är kvinnan i familjen som bestämmer var på stranden man ska slå läger. Om mannen försöker välja plats är den aldrig bra.

Billig bensin främjar bilkörning. Här i Dubai kostar bensinen runt 3 kr/litern och det är bilar överallt. Finns nästan ingenstans att promenera.

Vi brukar skoja om japanerna och deras fotograferande, men indierna är värre. De kan ägna en timme åt att posera för ett par turistbilder. Rena rama Bollywood.

Nu lämnar jag receptionen med wifi för en snabbdusch och något gott att dricka innan vi ger oss ut igen. I taxi. Med kamera.

Goodbye Dubai!

20140416-185049.jpg

20140416-185125.jpg

20140416-185146.jpg

Dubai dag 5 – fast det blev Abu Dhabi

Ingen semester utan utflykt!

Det blev en dagstur till Abu Dhabi med en lokal utflyktsfixare. Vi var svenskar, ungrare, kroater, nigerianer m.fl. Och en superbra guide som pratade perfekt engelska. Han började med att presentera sig. – My name is Mohammed, of course!

Behållningen med utflykten var guidens intressanta berättelser om Dubai och Abu Shabi och besöket på nybyggda Sheikh Zayed Grand Mosque med plats för över 40 000 besökare.

Det är lätt att förstå att man har råd att bygga en sådan moské när man kan betala landets fotbollsspelare rejält med pengar, kameler, bilar, mark och hus bara för att man kvalificerar sig till ett VM eller när landets regent kan lösa medborgarnas alla lån och kreditkortsskulder för att göra dem på gott humör och slippa en arabisk vår.

Money rules!

20140416-091844.jpg

20140416-092018.jpg

20140416-092051.jpg

Dubai dag 3 – det finns alltid någon som har det sämre

Halvvägs genom veckan i Dubai kan jag konstatera att det inte blev bloggat igår. Glömde helt enkelt bort det.

Dubai är verkligen kontrasternas stad.

På de gigantiska varuhusen går eleganta damer omkring och shoppar med en porter i uniform i släptåg som kör deras shoppingpåsar på en liten vagn.

På de gigantiska byggarbetsplatserna sliter byggarbetare från framförallt Asien. De bussas till och från jobbet i särskilda bussar. Hur låga löner de än har här så är de ännu lägre i deras hemländer..

Bland stadens chaufförer har jag förstått att det finns en rangordning. Privatchaufförer, limousinechaufförer, privattaxichaufförer, flygtaxichaufförer och vanliga taxichaufförer.

De sistnämnda delar ofta en bil på två och förväntas hålla igång den dygnet runt sju dagar i veckan. De har ingen lön utan får leva på vad de kör in efter avdrag för bensinkostnader och kilometeravgift till taxibolaget.

Privattaxichauffören däremot köper sin bil med lånade pengar och sköter sig själv. Killen från Pakistan som jag pratade med igår körde en elegant Lexus. Han håller själv igång den runt 16 timmar per dygn. För han älskar ju att köra bil och vill egentligen köra Formel 1.

En annan chaufför – längst ner i hackordningen – kom hit från Etiopien för åtta år sedan. En smart ung gymnasieingenjör i chaufförsuniforn men med baseballkepsen på sned som sliter för att kunna behålla sin lilla lägenhet, trots ständiga pris- och hyreshöjningar.

– Jag är ändå ganska nöjd, sa han och pekade ut på en av de gigantiska byggarbetsplatserna.

20140414-115805.jpg